Hur kom Housemusiken till? Hur utvecklades den? Vem eller vilka kom på genren?

Det är svårt att säga exakt när den kom och vem som "uppfann" den även om det finns en del självklara personer och platser.

Det finns än mer namn, platser, situationer och historier som kanske inte är så kända men ändå självklara som haft betydelse för utvecklingen som vi måste räkna med. Det finns även olika tolkningar samt uppfattningar om vad som skedde, var det började, vilka som var engagerade osv. Vi har våran tolkning klar och det är den som vi tänker presentera här.

Vår tolkning och uppfattning bygger på mängder av material som vi har gått igenom, intervjuer, filmer, tidningar, böcker, artiklar, historier och mycket mer som vi lagt ner många timmar på, även år om man räknar med erfarenheter som några av våra Dj's har, samt ett mycket seriöst och genuint intresse för Housemusiken. Den här texten kommer även att handla om nattklubbarnas utveckling till vad vi har idag och även till viss del djkulturen. Dessa ämnen går hand i hand och motsvarande personer har stor del i hur våra nattklubbar och nattklubbsmiljön ser ut idag.

Var, när och hur började det?

Det går inte att säga exakt när och var i Usa det började då utvecklingen tog en tid innan det renodlades till Housemusik i Chicago på mitten av 80-talet då den formligen exploderade. Det går även att gå tillbaka hur långt som helst men någonstans måste vi dra gränsen och vi börjar runt 1970. För att förstå utvecklingen behöver vi känna till hur livet i Usa var i allmänhet, hur och vad nöjeslivet bestod av, vad som fanns mm. Det blir en resa genom tiden.

Stonewall

Stonewall Inn

Runt den tiden såg inte livet ut alls som det gör idag. Homosexuella hade det svårt och det var vanligt att dessa blev trakasserade av polisen. Klubbar och barer där övervägande delen av besökarna var homosexuella utsattes ofta för razzior och det var vanligt att ägarna fick betala stora summor för att slippa lägga ner verksamheten. Trots det var det flera som fick lägga ner. Det märktes bland annat genom Stonewall-incidenten 1969 i Manhattan, New York. Stonewall Inn var en gay-bar där polisen en tidig morgon 28:e juni genomförde en razzia.

Polisen förlorade snabbt kontrollen och det blev stora sammandrabbningar under flera dygn och händelsen betraktas som startpunkten för "gay liberation movement". Homosexuella hade inte många ställen de var välkomna på.

Utelivet och nattklubbar då

Utelivet var även det annorlunda än nu. Då var det tex otänkbart att män dansade med varandra vilket idag är helt naturligt och inget konstigt. Ljudet och ljuset i nattklubbsmiljön var enkelt, speciellt ljuset. På sin höjd kanske det fanns några enkla enfärgade strålkastare som lös upp i olika takt och sekvenser med hjälp av så kallade ljusorglar. Ville man byta färg fick man sätta upp färgfilter framför strålkastarna eller byta lamporna till en annan färg. Det var alltså inget man gjorde under tiden dom var igång. Det fanns lite ner avancerat ljus (tom tidiga moving heads!) men dessa var mycket dyra och specialtillverkades endast på beställning vilket resulterade i att dom var sällsynta. Ljudet däremot var det mycket experimenterande med och dagens teknik för att tillverka högtalare med större effektivitet fanns inte då.

Discjockeys

Francis Grasso

Innan 1970 fungerade dj's mest som en jukebox, dvs spelade det som publiken önskade och beatmixning existerade inte. Det förekom även pauser mellan låtarna.

Men så dök Francis Grasso upp som halkade in på djyrket av en ren slump. Francis spelade sånt som publiken aldrig skulle ha kommit på att fråga om och han blev känd för att skapa en stämning bland besökarna på dansgolvet, något som han kallade för "music programming".

Han utvecklade tekniken för beatmixning och "slipcueing" under tiden han spelade på nattklubben "The Sanctuary" som fanns på 407 West 43rd Street. På den tiden var det svårare då musiken inte bestod av trummaskiner vilket gjorde att takten inte var helt jämn utan skiftade hela tiden. I början kallade han beatmixarna för "changes".

Francis revolutionerade hela dj-kulturen och det sättet som dj's jobbar på idag härstammar mycket från honom.

The Loft

David Mancuso

I början av 1970 (lördagen den 14 februari, "Valentine's day", för att vara mer exakt) på adressen 647 Broadway, New York, USA hölls det en fest som kallades "Love Saves The Day". Mannen bakom var David Mancuso och det skedde i hans hem, i ett loft och enbart för hans vänner. Han fortsatte med dessa fester och efter ett tag började man kalla det för "The Loft". Föga anade David att det skulle bli kultförklarat och mycket långvarigt.

The Loft byggde på idén att bara inbjudna får tillträde. Varje inbjuden fick ta med sig en gäst var och det var många som ville dit. Enligt lagen på den tiden fick man inte sälja mat eller dryck under sådana situationer utan tillstånd och det serverades apelsinjuice på The Loft. DCA (New York City Departement of Consumer Affairs) ville få det till att David behövde en "cabaret license" under dessa sammankomster och stängde ner The Loft. David ville inte att det skulle hända igen så han ville få det fastställt att det inte var en cabare och att han inte sålde mat och dryck för allmänheten och hävdade att det var privat, enbart för hans vänner. I september-november 1974 påbörjades det en lång process vilken David vann och 1975 bestämdes det att han fick fortsätta med The Loft. Det ekonomiska löstes bland annat med att vem som helst fick skänka pengar i en skål eller liknande.

Själva idéen med inbjudna och skänka pengar är ett system som förmodligen används mer flitigt i Usa än här i Europa och kallas för "house party" eller "rent party".

Ändring av adress

The Loft fick fick flytta några gånger och nästa adress var på 99 Prince Street, Soho 1975. 1984 var det dags igen och han fick flytta till East 3rd Street mellan Avenue B och C i Alphabet city.

Under samma tid när The Loft körde så var det mycket sociala rörelser och communities på gång i Usa. Det var bland annat svarta och gays som inte var populära och som blev trakasserade på den tiden.

The Loft fungerade som en fristad för många av dom som besökte och dom som var där där slapp känna sig utpekade och trakasserade. Alla accepterade varandra som dom var.

Mancuso hade en talang för dj'andet. Han ville inte kalla sig för discjockey och han såg sig själv inte som en dj heller. Han kunde spela allt men det som var utmärkande var att det han spelade bidrog till en skön stämning på dansgolvet och låtarna hade en skön groove. Om man lyssnar på låtarna så hör man själv och man förstår att det fanns en viss inspiration att hämta från The Loft men den största inspirationen var ändå stämningen som han skapade.

The disc jockey is an artist. He is shedding his ego. If he’s gaining an ego he’s not going to be an artist; and he’s not going to be there for music. He’s going to be gone."

Här är några exempel på låtar som spelades:

David Mancuso körde "The Loft" under hela sitt liv, med sammankomster några gånger per år på hemliga platser ända tills han gick bort den 20 oktober 2016, 72 år gammal. Anledningen till att The Loft är kultförklarat är att mycket av det vi ser och har idag av nattklubbslivet har bland annat sin inspiration från The Loft och liknande platser samt att flera besökare därifrån skulle spela stor roll för skapandet och utvecklandet av Housemusiken. Vi kommer till detta längre fram.

The Paradise Garage

I spåren av The Lofts succé var det andra som försökte med samma idé som The Loft. Bara inbjudna, ingen mat eller dryck fick säljas, samma typ av klientel osv. Våren 1977 Startade Michael Brody ett projekt i ett tomt parkeringshus som låg på 84 King Street. Han kallade det för "The Paradise Garage", även känt som "Gay-rage".

Folk trodde han var galen för akustiken på ett sådant ställe som mestadels är byggt av betong är inte det snällaste mot örat. Massor av eko överallt. Ytan inne på The Paradise Garage var på hela 1858 kvadratmeter så det krävdes mycket ljudisolering och framförallt ett bra ljudsystem. Till deras hjälp hade dom flera som hjälpte till, bland annat Richard Long and Associates (RLA), en ljuddesigner som senare skulle bli känd för sitt arbete, som installerade ljudet. The Paradise Garage ansågs ha det bästa ljudet i New York, om inte hela Usa. Richard Long har sedan dess (och även en tid före) installerat ljudsystem på många och kända klubbar världen över och var för övrigt även en av besökarna på The Loft.

The Paradise Garage blev dock inte känt enbart för sitt ljud. Michael Brody hade fått tag på en diskjockey som verkligen kunde leverera. Hans namn var Larry Levan och även han var en av besökarna på The Loft. Larry blev mycket omtalad och kunde leverera en otrolig stämning på dansgolvet. Det var få som höll hans klass, han visste vilka låtar han skulle spela för att få den där magiska stämningen.

Larry gjorde även egna remixer, blandade stilar och spelade ibland enbart vissa sekvenser i en del låtar och mixade ihop dessa. Här myntades uttrycket garage house (som inte var riktigt samma som dagens garage house) men det Larry spelade där med sina remixer var inte riktigt den housemusiken som skulle bli känd några år senare utan mer en grund och inspiration för utvecklande av Housemusiken.

Larry Levan

Michael Brody hade ett till ess i ärmen i form av Mel Cheren som startade det legendariska West End Records. Larry gjorde egna remixer och fick dom släppta hos Mel. Det var tack vare The Paradise Garage, Larry Levan och West End Records som gjorde att 12"-singlar med längre specialversioner blev populära. Tidigare fanns mest vanliga 7"-singlar men dessa 12"-singlar var mer anpassade för discjockeys på grund av längre versioner med längre intro och längre break.

Eftersom The Paradise Garage blev så populärt efter ett tag så var dom tvungna att släppa "invite only"-konceptet. Trots det så var det svårt att komma in på grund av populäriteten.

Många stora stjärnor har uppträtt på den scenen (bland annat Jocelyn Brown, Duran Duran, Samantha Fox, Loleatta Holloway, Whitney Houston, Grace Jones, Chaka Khan, Cyndi Lauper, Madonna, New Order, The Pointer Sisters, Diana Ross, Sister Sledge, Amii Stewart, Wham! bara för att nämna några) och Paradise Garage hade även många andra kända personer bland besökarna (bland annat Keith Haring, Mick Jagger, Grace Jones, Andy Warhol, Cher, Jellybean Benitez, Calvin Klein, Matt Dillon, Brooke Shields mm).

Madonna har bland annat spelat in videon till Everybody på The Paradise Garage 1983.

The Paradise Garage höll på ända till 1987.

Del 2 kommer snart